Kortfattat så handlar boken om kärlek på 1700-talet och tar sin början i Tyskland där huvudpersonen Candide förälskar sig i fel skönhet och blir därav utkastad från det slott han bor på och upptäcker sedan världen mer eller mindre ofrivilligt och sedan frivilligt.

Det viktigaste i boken tycker jag är att förstå hans tankar. Dessa kan handla om att man inte ska vara för optimistisk (på gränsen till naiv) och inte heller pessimistisk. Det bästa man kan göra enligt Candide är att grunda sina val efter erfarenheter och sådant man sett tidigare. Candide bestämde sig för att den världen han levde i är den perfekta världen trots alla motgångar.

En av det personer man lär känna i boken är hans filosofilärare Doktor Pangloss. De var från honom han fick uppfattningen om att vi lever i den bästa av alla världar. Detta är något som Candide håller sig fast vid och jag måste ge honom cred för det. Vilket pucko... Leva i en fantasivärld och inte reagera på vad som händer runt omkring honom. Även Candides tjänare vid namn Cacambo är med i berättelsen. Candide "plockade" upp Cacambo vid ett ställe som heter Cadiz i början av sin jakt på sin älskade Kunigunda.

Jag fick intrycket att Candide var överdrivet godtrogen och naiv som var utom hans egen vetskap. Detta gör att han underresans gång blir lurad ett flertal gånger t ex utav tjuvar.

I slutet inser Candide attuttrycket "Den här världen är den bästa av alla världar" inte stämmer på grund av att han har bildat en egen uppfattning av världen och den stämmer inte överens med vad han tidigare trott.

Vilket också betyder att han har motbevisat sin filosofilärare.

 Det är svårt att bevisa en filosofi, men däremot motbevisa den kan vara enklare och det blev Candide övertygad om efter alla sina olyckor.

Ett bevis är att han slutligen hittar sin älskade Kunigunda, problemet är bara att hon  under tidens gång blivit ful då hon var en "lyxhora" när Candide var borta. Men Candide gifte sig med Kunigunda för att inte svika sin plikt. Komiskt minst sagt!

Författaren skriver på ett språk som jag inte tycker om men ändå är lättförståeligt, trots allt är boken från 1700-talet. Den är som en utspänd filosofisksaga utan större spänning och djup som jag tidigare sagt att jag inte tycker om. Det står jag fast vid och jag är mer av en deckarläsare eller dylikt. Tror faktiskt att man måste tycka om filosofi eller liknande för att verkligen tycka om den här boken, eller iaf vara minsta intresserad av det.

Däremot gillar jag layouten på boken, stilrent!

/Slobo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Berättelsen handlar sammanfattat om Orfeus och hans resa för att hitta sig själv för att komma ner på jorden. Berättelsen börjar med att Orfeus kommer hem från ett av hans krigståg och blir alla blir i extas av att just han har kommit hem. Han är ju...

Boken är i full rull och jag har nu kommit en bra bit in i boken, bara ett fåtal sidor kvar. Har precis läst ut tjugionde kapitlet. Ett kapitel som jag tyckte om.   "Han lade inte märke till att repet var vått, gled illa och inte drog åt om halsen på...

För att sätta spiken i kistan krävs det en hammare, mitt första inlägg var inte i närheten likt en sådan hammare och skulle nog behöva en lite mer detaljerad text angående boken. Dock vet jag inte om det är något för mig. Anledningen är väldigt simpe...

Började läsa Candide idag och måste efter ett X antal sidor (har det inte i huvudet men 30-tal sidor iaf) säga att usch vilken usel bok. Ytlig som få och inget djup alls. Helt fel sätt att skriva en bok på enligt mig. Det som händer är iaf att Candid...

Test inlägg, se det funkade...